Fars dag

Idag är det fars dag. En dag som inte betyder nånting för mig.

Jag har inte vuxit upp med min pappa. Han valde något annat istället för att vara pappa. Han valde något starkare, eller om det starka valde honom. Nu finns han inte längre.

Min pappa är död. Han dog i sviterna av ett långt alkoholmissbruk. Han tog sig aldrig ur det och jag vet inte om jag ska vara förbannad på honom för det eller om jag ska tycka synd om honom.

Jag är van vid att inte ha en pappa. Jag sörjde inte min pappas bortgång. Jag sörjde istället att jag aldrig fick ha en pappa som dom andra barnen. Men jag är evigt tacksam för att min mamma lämnade min pappa så att jag och min bror slapp växa upp i hans missbruk.

Fars dag är den enda dagen på året jag blir påmind om att jag aldrig hade en pappa. Jag kommer aldrig att ha en pappa. Jag vet inte om jag ska vara förbannad eller ledsen.

Fars dag betyder inget för mig. Inte mer än en påminnelse om vad jag aldrig haft.

Imorgon är en ny dag. Min födelsedag. Och den betyder massor. Och det tackar jag min pappa för, att han fixade så att jag blev till.