Fredagens hemskheter i Norge satte en dyster prägel på sista semesterdagarna. Det känns lite obetydligt att man klagar på att semestern är slut när sånt här händer. Jag lever, mina nära lever. Jag har ett jobb att gå till, jag har en fin sambo och en söt hund. Jag får bo mitt ibland de vackraste av platser. Men dysterheten sänker sig över mig. Det är då det är viktigt med närhet.
Vi människor behöver närhet. Även om vi är arga, sura och vill vara för oss själva är det närhet vi behöver. Med närhet och kramar och beröring förändras sinnesstämningen, den kan förstärkas men i slutändan mår vi bättre. Vi känner att vi inte är ensamma.
Krama varandra. Krama mig. Kram till dig.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar